Jan. 6, 2021
Den sista enhörningen - translation practice
Kapitel ett
Enhörningen bodde i en skog och hon bodde ensam. Hon var jättegammal fästan hon inte visste det. Hon hade inte så längre havsskummets färgen, men hellre snöns färgen på en månbelyst natt. Hennes ögon var fortfarande klara och de visade inte tröttheten. Hon går fortfarande som en skugga på havet.
Hon såg inte ut som en häst med ett horn, som enhörningar ofta beskrivs. Hon var mindre och hade den äldsta, vildasta nåd att hästar aldrig har haft. Hennes näck var lång och smal och det gjorde att hennes huvud verkade mindre än det verkligen var. Hennes man föll ner nästan till mitt på ryggen och den var lika mjuk som blommor kronblad. Hennes öron påpekas och hennes ben var smal med fjädrar av vitt hår på anklarna. Det långa hornet över hennes ögon lyste och darrade med sitt eget ljus till och med på den djupaste midnatten. Hon hade dödat drakar med det där hornet, läkt en kung vars förgiftade sår skulle inte stänga och hjälpt björnungar att få mogna kastanjer från ett högt träd.
Den sista enhörningen - translation practice
Kapitel ett
Enhörningen bodde i en skog och hon bodde ensam.
Hon var jättegammal fästan hon inte visste det.
Hon hade inte så längre havsskummets färgen, men hell, utan snarare snöns färgen på en månbelyst natt.
Hennes ögon var fortfarande klara och de visade inte tröttheten.
Hon går fortfarande som en skugga på havet.
Hon såg inte ut som en häst med ett horn, som enhörningar ofta beskrivs.
Hon var mindre och hade den äldsta, vildastae nåd attsom hästar aldrig har haft.
Hennes näacke var lång och smal och det gjorde att hennes huvud verkade mindre än det verkligen var.
Hennes man föll ner till nästan till mitt på ryggen och den var lika mjuk som blommors kronblad.
Hennes öron påpekasvar spetsiga och hennes ben var smala med fjädrar av vitt hår på anklarna.
Det långa hornet över hennes ögon lyste och darrade med sitt eget ljus till och med på den djupaste midnatten.
Hon hade dödat drakar med det där hornet, läkt en kung vars förgiftade sår skulle inte stänginte kunde läka och hjälpt björnungar att få mogna kastanjer från ett högt träd.
|
Den sista enhörningen - translation år |
|
Kapitel ett This sentence has been marked as perfect! |
|
Enhörningen bodde i en skog och hon bodde ensam. This sentence has been marked as perfect! |
|
Hon var jättegammal fästan hon inte visste det. This sentence has been marked as perfect! |
|
Hon hade inte så längre havsskummets färgen, men hellre snöns färgen på en månbelyst natt. Hon hade inte |
|
Hennes ögon var fortfarande klara och de visade inte tröttheten. This sentence has been marked as perfect! |
|
Hon går fortfarande som en skugga på havet. This sentence has been marked as perfect! |
|
Hon såg inte ut som en häst med ett horn, som enhörningar ofta beskrivs. This sentence has been marked as perfect! |
|
Hon var mindre och hade den äldsta, vildasta nåd att hästar aldrig har haft. Hon var mindre och hade den äldsta, vildast |
|
Hennes näck var lång och smal och det gjorde att hennes huvud verkade mindre än det verkligen var. Hennes n |
|
Hennes man föll ner nästan till mitt på ryggen och den var lika mjuk som blommor kronblad. Hennes man föll ner till nästan |
|
Hennes öron påpekas och hennes ben var smal med fjädrar av vitt hår på anklarna. Hennes öron |
|
Det långa hornet över hennes ögon lyste och darrade med sitt eget ljus till och med på den djupaste midnatten. This sentence has been marked as perfect! |
|
Hon hade dödat drakar med det där hornet, läkt en kung vars förgiftade sår skulle inte stänga och hjälpt björnungar att få mogna kastanjer från ett högt träd. Hon hade dödat drakar med det där hornet, läkt en kung vars förgiftade sår |
|
Den sista enhörningen - translation practice This sentence has been marked as perfect! |
You need LangCorrect Premium to access this feature.
Go Premium